I svallvågorna efter äktenskapet sitter jag i köket tillsammans med Min Ärliga Väninna. Hon säger till mig att jag ska vara beredd på att A kommer att skaffa sig någon ny ganska snart. Att han har en helt annan marknad än jag. Jag kommer få leta efter män i 50-60-årsåldern, medan A kommer kunna hitta någon som är tio eller kanske tjugo år yngre än han är. Han kanske till och med skaffar fler barn, funderar hon högt. Mer vin, frågar jag och lägger kommentaren i den stora svarta kappsäcken märkt Skit i det här tills du orkar tänka på det.
Jag återvänder till den förutsägelsen då och då. För det är tydligt att på Tinder tänker män mellan 50 och 60 att jag kan vara pinglan för dem. Rolf är en sådan man. Han är 57 år och ser ut som pappa till någon av mina kompisar. "Vanilla is ok, but not all the time" skriver han. Jag får bilder i huvudet om hur Rolf sliter fram ett par handklovar och vill leka att han är Mr Grey. Jag undrar hur många som tror att han skriver om glasspreferenser. Han ser faktiskt ut som en glassförsäljare.
Jag swipar vänster med en fotons hastighet.
Men kanske är jag Rolf, 57 år, för flertalet av mina högerswipes. De kanske drar på munnen åt mig, på samma sätt som jag gjorde åt Roffe.
En lördagskväll när barnen bor hos sin pappa matchar jag med en skäggig hipster som skriver några vettiga saker i sin korta presentation. Han frågar varför jag är på Tinder. Jag är, som vanligt, överärlig och skriver att jag vill träffa någon på riktigt, men att jag inte vet om jag är redo att träffa Själsfränden/Den Rätte, att jag längtar förfärligt mycket efter sex och närhet. Ja. Jag vet, onödigt ärligt. Hipstern blir fundersam, han letar efter någon att dela livet med. Är jag bara ute efter sex? Han tycker att jag gör "konstig reklam" för mig när jag skriver att jag inte vet om jag är redo för något riktigt.
En del av mig reflekterar över att han efter fyra chattmeddelanden börjat döma mitt beteende, och noterar att en tjej inte kan skriva orden "sex", "säng" eller "naken" utan att flertalet män tappar förmågan att urskilja andra ord i sådana meningar (exempelvis orden "klockan", "sova", "inte"). Samtidigt vet jag att jag ju är Saga i Bron, oförmögen att flirta. Så jag lyssnar på den andra delen av mig, den som anser att det nog är precis en sådan sak som en bra och vettig kille skulle skriva/tänka/känna. Och så försöker jag nyansera hans bild av mig och förklara att jag också söker efter något seriöst. Det går sådär så jag skriver till slut att jag gärna träffar honom, men att han så klart kan avmatcha mig direkt, Han vill inte avmatcha mig, han vill ses! Vackert så. Jag föreslår olika lämpliga dagar och tider. Spannet är ungefär så här: någon gång på söndag, måndag efter jobbet eller någon gång under tisdagen. Han får alltså ett tidsspann med ungefär 40 dejtbara timmar att välja och vraka mellan. Desperat, moi? Medan jag ser en dålig japansk film, där jag listar ut vem som är skurken, chattar vi om stort och smått.
"Nu är jag naken och ska sova" skriver han. En ganska konstig kommentar i sammanhanget. Jag skriver tillbaka. "Haha, samma här, Sov gott". Och då skriver han "Hoppas vi hörs igen". Que? Varför skulle vi inte höras igen? Jag påminner om att jag under chattandet föreslagit tre tillfällen att träffas de kommande tre dagarna (men låter bli att påpeka att han inte var svarat på något av de förslagen). Och då skriver herr Naken Hipster att "Det är så många som säger att de ska höra av sig och så gör de aldrig det och det blir inget". Det här går jag så klart igång på. Jag förklarar att jag inte är en sådan person. För det är jag inte.
Så jag hör av mig på söndagen, men då har han inte tid att ses. Vi chattar lite, hela tiden på mitt initiativ. Och så föreslår jag att vi ska ses måndag kl 16 efter jobbet. Det svarar han ja på efter hundra år. Och när jag skriver på måndagsmorgonen för att bestämma tid och plats skriver han "åh. Jag kan inte ses ikväll. Jag trodde du menade på dagen". Jag scrollar trött upp i chatten. Minst tre tillfällen har jag skrivit "jobb måndag ses kl 16" i olika varianter. Jag börjar känna mig som en arbetsförmedlare som försöker få till en intervju med världens minst jobbmotiverade hipster. Snark.
"Jag tror du förväxlar mig med en annan nätdejt", skriver jag. "Se ovan. Men i morgon kan jag ses när som helst. Bollen är rund och den ligger hos dig". Jag lägger till en fotbollsemoji. Inget svar.
Så dagen efter skriver jag igen, Jag frågar om han hade en trevlig kväll. "Ja, det var en trevlig kväll" skriver hipstern efter några timmar. Jag börjar känna mig trött på riktigt. En chans till får han. "Härlig dag, vill du ses?" lyder mitt meddelande. ÅTTA timmar senare skriver han "När du inte kan. Kan jag. och tvärtom". Jag skriver "Så verkar det". Jag dricker ett glas bubbel hos väninnan T. Tuggar lite fradga. Och sedan raderar jag matchningen.
Var jag Roffe för honom? Eller tänker han på riktigt att tjejer "bara försvinner utan att höra av sig"? Det får jag aldrig någonsin veta. Det stör mig att jag bryr mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar