lördag 10 juni 2017

Jolanda den tredje (del 2)

I tidigare inlägg har jag redogjort för bakgrunden till mitt beslut att konsultera en spådam. Det kan argumenteras för att det finns mer lämpliga yrkeskategorier att rådfråga inför stora livsval (terapeuter, coacher, studievägledare, florister ...) men spådam kändes rätt för mig.

Vid den här tidpunkten i livet var magiskt tänkande en rätt så stor del av mitt sätt att angripa problem. Nästa låt säger hur min dag ska bli. Om jag håller andan tills jag gått runt hörnet händer något kul. Därför var det tämligen logiskt att en okänd spådam skulle få bli den person som berättade min väg framåt i livet. Som jag minns det (men det kan vara fel) bokade jag inte tid utan gick dit på drop in. Det var inte så lång spåtid, och det var inte så dyrt.

Jag är alltså lite nervös när jag kliver in hos Yolanda den tredje i Gamla stan. Damen som ska spå mig med tarotkort utstrålar varken särskilt mycket magi eller entusiasm. Ingen förtätad mystisk stämning i lokalen direkt. Hon börjar med att be mig berätta varför jag är här. Jag tänker att det är lite fusk, det borde hon ju se i korten, men så försöker jag beskriva situationen. Jag berättar att jag läser till sjuksköterska och hatar varje sekund och att jag vill göra något annat med mitt liv. Att jag sökt lite olika utbildningar till höstterminen såsom litteraturvetenskap och rymdprogrammet i Kiruna.

Kanske slår det an en sträng hos henne, kanske har hon alltid ångrat att hon hoppade av en utbildning. Eller så är andarna på ett ironiskt humör. För när jag kuperat korten med ena handen tre gånger och fokuserat på min fråga gör hon sin kortgrej. Sedan kungör hon högtidligt att jag aldrig kommer att arbeta som sjuksköterska. Eftersom jag berättade detta två minuter tidigare blir jag inte jätteimponerad av detta besked.

Men så lägger hon till att jag kommer att läsa klart utbildningen (what?? why???). Efter den här punkten börjar jag tvivla på hennes förmåga att spå. För jag VET ju att jag kommer att sluta utbildningen om några veckor. Så jag argumenterar emot. Hon är dock stensäker. Jag funderar på vad som möjligen skulle göra att jag ägnar ytterligare två och ett halvt år att bli något jag verkligen inte vill bli. Nu är stämningen i rummet visserligen förtätad, men inte av magi.

Jag minns inte vad hon berättar att hon ser i korten efter det. Men jag minns slutklämmen på spåstunden.  

Spådamen frågar om det är det något mer jag undrar? Ehm, jo det är det ju. Det finns ju en kille som jag är tämligen intresserad av. Kommer det bli något med honom? 

Hon vänder några kort och säger, med en visshet som skulle få en sten i skogen att framstå som osäker och velig, att det inte kommer bli något med killen i fråga. Hon ser faktiskt ingen kärlek till mig alls i korten på sju år. 

Ok, vi rekapitulerar. Jag är oskuld. Jag har aldrig haft en pojkvän. Jag är arton år gammal och tanteländet säger att det kommer att dröja sju år innan jag träffar en kille. 

Sju ÅR?!?! kraxar jag fram, Sju ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅR??? Spådamen tittar trött på mig och säger, utan att titta ner i korten:
Jamen fem år då?

Hon prutade.

Några veckor efter mitt besök hos Yolanda den tredje slutar jag på sjuksköterskeskolan. Och på höstterminen läser jag litteraturvetenskap. Jag sitter i en fåtölj och dricker baljor med te och läser tusen sidor skönlitteratur i veckan. En ljuvlig tid, som resulterade i glasögon.

Och hur lång tid tog det innan jag fick en pojkvän? Två oändligt långa år. Det var Doktor Jekyll och Mr Hyde. Det kan dock diskuteras om det var kärlek eller normalitet som var mitt motiv att ge mig in i det förhållandet.

I flytten från A hittar jag min gamla tarotkortlek. Den saknar några kort. Vid några tillfällen har jag lagt det keltiska korset, men jag minns faktiskt inte riktigt hur man gör. När vänder det, vill jag veta. Korten har hitintills visat att det inte vänder nu. Och korten har visserligen haft rätt. Men som sagt ... ibland är det bättre att tänka själv. 


2 kommentarer:

  1. Två saker: 1. Rymdprogrammet?! 2. Haha!! Hon PRUTADE!!!

    SvaraRadera
  2. Jepp. Rymdprogrammet. Det kändes som en god idé där och då. Och jepp: hon prutade!!!!!

    SvaraRadera