tisdag 4 juli 2017

Julklapparna (kategorin lyxproblem)

Några veckor innan den sista julen jag och A var tillsammans berättade han att han hade köpt två julklappar till mig. Det här var en chockerande nyhet. Vi hade inte köpt julklappar till varandra de senaste åren. A hatar att köpa presenter när det förväntas. Jag har kvar kort från saker som inte blivit av, weekendresor och körlektioner. En födelsedag fick jag ett vitt påslakanset. En jul fick jag en kudde och ett par herrhandskar. Och detta kunde varvas med helt sanslöst romantiska och fina presenter när det inte förväntades.

I början när vi var tillsammans ordnade jag romantiska små presenter till honom ständigt och jämt. När han reste bort med jobbet fick han något litet för varje dag han var borta. Favoritgodiset, solskydd för läpparna, en rebus, korsord. Saker han gillade. En gång när jag reste bort hade han lagt ner en konservburk med minimajs i min skittunga väska utan hjul. Det kändes som att vi såg olika på det där.

Så när A sade två veckor innan jul att han köpt två saker till mig, fick jag upp förväntningarna. Det måste vara något riktigt bra, något han tänkt ut eller snubblat över. En resa? Ett smycke? En Vitamix? Jag måste köpa något till honom, något superbra!

A älskar mat och goda viner så jag ordnade till slut två matlagningskurser i Restaurangakademins regi; en kurs i japansk mat med en kock på Esperanto, och en såskurs. Jag fixade barnvakt så att vi skulle kunna gå dit tillsammans. Och jag köpte fina sushifat och en tjusig måttsats som jag slog in tillsammans med korten.

På julaftons morgon öppnade vi våra paket. Jag öppnade mitt första, ett mjukt. Inuti låg åtta par svarta strumpor. "Så du slutar stjäla mina strumpor" sade A. I det andra paketet låg ett presentkort till att se Fantomen på Operan på Cirkus, på första raden. Jag tittade på datumet. Den 16 december nästa år. Kul. Det var ju bara 358 dagar dit.

Men jag hann inte bli besviken. Sonen hade bara fått en present, en dator. Dottern hade fått två. Jag vet inte hur vi tänkte där. Således bröt sonen ihop för att han fått färre presenter än alla andra. Och sedan bröt dottern ihop för att hennes bror hade fått en dyrare present än hon.

Det blev en bra jul ändå. Den sista med A. Och den sista julen mamma levde. Så skönt att man inte vet allt i förväg.


2 kommentarer:

  1. Minimajs!!! Strumpor!!! Hjälp:|

    SvaraRadera
  2. Bra att ha (åtminstone strumporna), trist att få. Lyxproblem, som sagt ...

    SvaraRadera