Jag och barnen är långt ute i Ålands skärgård, på en ö som primärt innehåller klippor, enar, utedass, fantomentidningar, sorkar, fästingar och ormar. Saker som saknas är el, uppvärmning och sötvatten. Det sistnämnda hämtas på grannön och vattnet från den brunnen är brunt. Eftersom mina barn är totalt kräsmagade och min dotter har ett luktsinne som kan mäta sig med en genomsnittlig hundras tar vi med oss vatten. Jag tar en för laget och dricker mest kaffe från brunnsvattnet och vin.
Vi åker naturligtvis inte dit själva utan har sällskap av en kusin och dennes mkt, mkt rara föräldrar. Jag och barnen skäms bort med goda grillmiddagar, mysiga fikor och sociala aktiviteter såsom kortspel, roddturer och spiggfångst.
Jag tänker att jag inte behöver solskydd, borde jag inte ha jobbat upp lite färg tidigare under semestern? Smink är onödigt. Hårtvätt är omöjligt. Hygienen sköts med Östersjövatten.
Slutresultat? När det är dags att åka hem fem dagar senare har jag en tomteröd solanfrätt nästipp, fett saltvattenhår och svagt svettdoftande, något fläckiga kläder (jo, jag hade med ombyten men det hjälpte inte). Tjejen i taxfreekassan börjar åtminstone inte gapskratta när jag köper parfymen Bombshell på Viking-färjan. Jag tar det som ett gott tecken. Å andra sidan köper hundraåringen framför mig i kön typ åtta kilo lakrits, så jag antar att personal på färjor har slutat reflektera över något. De försöker nog bara överleva tills skiftet är slut.
Att duscha hemma i en vanlig varm dusch är som en present från himlen. Nu jäklar ska jag återinföra lite glamour i mitt liv. Jag ska magiskt förvandlas till den där normalviktiga, härliga personen med glansigt hår, snygga kläder och glittrande ögon. Det är ju typ fyra veckor till mina vänners bröllop och jag har inte direkt rört mig år rätt håll på tränings- och hälsofronten denna sommar.
Jag övertygar mig själv om att jag redan nu är den personen. Gwyneth Paltrow i Fatsuit ungefär.
Det håller ungefär 45 minuter. Sedan kommer ett meddelande från en styrelseledamot i brf-föreningen om att soprummet är överfullt på grund av sopstrejken. Gissa vem som är med i styrelsen? Så klart jag!
Den som vill veta exakt hur skört samhällskontraktet är behöver bara ta en tur förbi en återvinningsstation. Det räcker att en enda person beter sig en idiot och placerar en soffa/eltandborste/hög med batterier på en icke-lämplig plats för att folk ska haka på och bete sig precis som den första idioten.
Soprummet i min brf-förening är sannerligen ett gott exempel på detta. Vi har fyra sopkärl för hushållssopor och en stor låda för grovsopor. Även under normala omständigheter är det en skrämmande stor andel boende som envisas med att slänga hushållssoporna i den närmaste behållaren, även om den är full och de andra är tomma. Nu är detta inte ett problem. Samtliga behållare är nämligen överfulla. Det är typ buffébord för råttor.
Om jag inte hade tillbringat de senaste dygnen med att gradvis förvandlas till motsvarigheten till en hushållssopa så skulle jag möjligen sorterat soprummet under kategorin NAP - någon annans problem. Nu känns det som att det är mitt problem, mitt ansvar, min plikt! Resolut stegar jag in på Ö&B och inköper svarta sopsäckar och 100 engångshandskar. Ni vet sådana handskar som får händerna att se pudrade ut och skapar en härlig kondomlukt som inte går att tvätta bort.
Sedan googlar jag på sopstrejken och letar mig fram till info från Stockholms stad. AHA! Det ska finnas containers uppställda på olika ställen.
Medan barnen spelar tv-spel står jag i soprummet och öser metodiskt ner soppåsar i sopsäckar. Folk ÄR idioter. Jag inser att jag börjar förvandlas till karaktären Ove i Backmans bok, men det kan inte hjälpas. Den här föreningen förtjänar inte behållare för grovsopor skriver jag till de övriga i styrelsen. Och sedan tar jag en sopsäck över axeln och ger mig iväg.
För att komma till den närmaste containern för hushållssopor måste jag passera två glammiga restauranger, den ena med uteservering. Jag gör mitt bästa för att se oberörd ut när jag gör recognoseringsvarvet. Tralala, här är jag med kontroll över läget. Men jag undrar om jag blir snackisen på deras semesterhäng alternativt aw.
Är jag en seriemördare? Plasthandskarna och den svarta sopsäcken tyder på det. Är det inspelning av en dokusåpa där rödnästa, överviktiga personer med för korta tröjor förnedras på olika sätt? Är det en hemlös tant? En inverterad tomte? Nope. Det är yours truly, som diskret försöker passera så obemärkt och okommenterat som möjligt. Sex gånger på en kvart. Det sista varvet har jag varit övermodig och tagit tre säckar som är för tunga. Jag är livrädd att de ska gå sönder precis när jag passerar alla coola personer med rosévin, tapas och espressoglas.
Och när jag kommer hem slår det mig: Herregud! Tänk om någon av dem är aktiv på Tinder och är begåvad med en bra känsla för ansikten? Jag vill gärna tro att jag i vanliga är mer lik min profilbild än den svettiga, flämtande tomten med sopsäckar. Snacka om vänsterswipe!
Summering av dagen på en skala 1-10:
noll glamourpoäng
nio En man som heter Ove-poäng
en miljard duktig idiot-poäng.
Det finns utrymme för förbättring.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar