Jag har låtit mitt överjag skriva mina nyårslöften, eller nyårsambitioner som jag föredrar att kalla dem. Listan är lång och full även av sådana saker som normalfungerande vuxna individer klarar utan att skriva upp dem på en lista. Exempelvis att äta vitaminer, använda tandtråd och att begränsa tv-tittandet till två timmar om dagen. Det är tydligen stört omöjligt för mig om jag inte får göra ett litet kryss i en ruta efteråt. På listan står inte sådana saker som "borsta tänderna", så min mentala botten är uppenbart inte nådd ännu, men det nya året har ju så att säga bara börjat.
Jag gör faktiskt en lista med nyårsambitioner varje år. Där brukar det stå saker som är nästan realistiska: "träna 200 pass", "ät mer grönsaker", "drick max tre glas vin i veckan", "gå i genomsnitt 10000 steg om dagen" och "avstå från sötsaker". Eftersom överjaget skrivit årets lista står det nu saker som "träna 365 pass", "gå minst 10 000 steg varje dag", "drick max femton glas vin under 2021". Alltså ambitioner som kommer att slås sönder första bästa dag med snuva, blixthalka eller när jag träffar folk igen. Men överjaget poängterade att Detet haft lite för lösa tyglar under hösten: mina huvudsakliga aktiviteter har varit att ha ångest, svulla mat och knarka tv. Så efter en omröstning kom jag fram till att lite högtflygande ambitioner var precis den ingrediens som kunde stoppa min karaktärs fria fall.
Ibland spår jag mig även i kort. Jag har en gammal tarotkortlek från tiden där det vägde mellan att jag som vuxen skulle bli
a) jättereligiös,
b) psykotisk, eller
c) hyfsat normal.
Jag vill med bestämdhet och viss lättnad hävda att det blev alternativ c, hyfsat normal. Så den hyfsat normala Hanna gjorde en tarotläggning inför 2020 och det var tamigfan den sämsta läggning jag gjort. Du möter en lång mörk främling och är i ditt livs form (<-- förhoppningen) lyste med sin frånvaro. Istället fanns där: risk för dålig ekonomi, dålig hälsa. Mycket förvirring och osäkerhet. Dålig tid att resa och fatta stora beslut. Sådan skit.
Nu undrar den intelligente läsaren varför i hela Faraos fårskock en hyfsat normal människa spår sig på nyårsafton (eller överhuvudtaget). Svaret, förutom det uppenbara att jag bara är hyfsat normal, är att jag är rätt så mottaglig för programmering. Om en tandläkare säger att jag har hål i en tand så får jag ont i den tanden. Jag skulle förmodligen bara behöva nudda en hypnotisörs byxben för att kackla som en höna hoppandes på ett ben. Detta skulle ju möjligen vara argument för att INTE spå mig, men jag vill framhålla att korten brukar vara mycket snällare. De brukar säga saker som att det är bra tid för förändringar, att det kommer att dyka upp spännande nya personer i mitt liv och att jag ska vara försiktig med att spendera pengar. Rimliga saker som ger karaktären en puff i rätt riktning.
En annan tradition för nyår är att jag firar med en ytterst rar och begåvad bff och hennes familj. Och där brukar även familjens gode vän J befinna sig. Vi brukar stå och frysa på balkongen en stund och prata om alla nyårslöften som gått åt helvete och göra nya, mer ambitiösa nyårslöften. Som att gå ner XX kilo, gå Y antal mil och äta noll bullar. Denna nyårsafton var jag hemma och missade det rituella snacket, vilket var tråkigt. Å andra sidan hade det varit lite deprimerande att bekänna färg. För ett år sedan visade min stressklocka att min konditionsålder var 60 år (jag är INTE 60 år). Nu visar den att jag är 79 år, dvs lite äldre än min pappa. För ett år sedan motsvarade mitt midjemått medellängden på en fyraåring, nu motsvarar det en femårings medellängd. I december 2019 hade jag bara en haka, nu har jag två. Från sidan ser jag ut som en liten groda. Hela jag ser dock ut som en överviktig tant, eller en feljäst bulle. Det har med andra ord inte gått åt rätt håll. Alls.
Man ska vara snäll mot sig själv. Och vissa kanske tycker att ovanstående beskrivning av min fysik inte faller inom det häradet. Då vill jag bara påpeka att en groda är mycket sötare än en padda och även en feljäst bulle kan smaka gott. Det är vidare svårt att ta hand om sig själv om man dör i en vällevnadsrelaterad sjukdom. Därför är Detet och jaget överens om att vi ska lyssna lite mer på överjaget i år. Så nu ska jag äta mina vitaminer, meditera 11 minuter och sparka igång den här dagen med en vidrig promenad i det vidriga snöblandade regnet.
Om jag vågade spå mig inför 2021? Jajamensan. Och jag fick The Fool, narren. Men den var blockerad vilket betyder gott omdöme och goda förutsättningar att fatta bra beslut. Som att skriva i bloggen igen. Hanna out. Mic drop.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar