Jag flyttade i januari 2020. Jag flyttade från min charmiga sekelskifteslägenhet i innerstaden till en nybyggd trea med skrubb (eftersom jag inte är Josef Fritzl utan en curlingmamma sover jag i skrubben och barnen har varsitt rum). Man kan även uttrycka det som att jag flyttade från min dysfunktionella brf till en annan, lika dysfunktionell brf. Vinsterna är flera: Nu bor jag högst upp i ett tämligen välisolerat hus så jag hör inte min grannes mobillarm. Inte heller behöver ren tvätt numera förknippas med lukten av död råtta, för jag har tvättmaskin i min lägenhet och inte i en ostampad jordkällare med lågt i tak. Det finns med andra ord potential.
Jag vet faktiskt inte när jag på riktigt började oroa mig för corona. Jag tror en vän nämnde viruset i Kina runt nyår och därmed satte igång alarmklockan i bakhuvudet. Där puttrade den genom flytten. I början av februari hade jag årets bästa helg som innehöll både otippat (och fantastiskt bra) sex, tolv timmars yoga, spontan middag med syster, massor av kärlek och vänskap och hopp och bekräftelse och närande vegetarisk mat. Det fanns så mycket lycka att det sprutade ut från mina öron. Men jag vet att jag redan innan den helgen var rätt så orolig över att alla tillresta yogis skulle ha covid-19 och att jag tänkte att just yogis trots allt borde vara försiktiga och kloka människor.
Men vi kan spola fram till helgen efter det, för då var jag rätt så nojig. Jag tänkte att nu är det dags att ta tag i detta på ett konstruktivt sätt och se vad ansvariga myndigheter har för plan och råd. Svaret var ... noll och inget. Det fanns typ inte ett ord om corona på MSB:s hemsida eller andra webbplatser jag surfade runt på. Och Folkhälsomyndigheten hade ingen plan. Överhuvudtaget. Inga råd om karantän eller handtvätt eller något alls. Det stod bara att risken för att någon i Sverige skulle smittas var mycket låg, och risken för spridning i Sverige var längre än så, i princip obefintlig.
Det var där och då jag blev en lätt manisk prepper. För om de ansvariga myndigheterna hade så dålig beredskap och koll så tänkte jag att vi var riktigt illa ute. Jag såg framför mig att tiotusentals människor skulle dö, att livsmedels- och energiförsörjningen skulle svikta, att sjukvården skulle kollapsa och kaos skulle råda. Jag traskade till jobbet i en bubbla av tilltagande ångest och stressklockan gav så höga värden att jag lade den på hyllan i någon månad. Jag blev jävligt stressad av att vara stressad.
Men med stressen kom även lite handlingskraft. Jag och min syster handlade upp varsitt MSB-förråd från broschyren "Om krisen eller kriget kommer" med äckliga saker som håller sjukt länge. Jag köpte en hel del godis till förrådet (snabb energi är bra), men det åt jag upp omgående. Riskakorna och pulvermoset ligger än idag kvar långt ner i garderoben. Jag hämtade upp sovsäckar och transistorradio från källaren och köpte batterier, vätskeersättning, febernedsättande och smärtstillande. När Kryptoniten i ett sms skrev att han bunkrat 20 kg pasta tyckte jag att det var en helt rimlig och sund åtgärd. Det var ungefär där och då som jag insåg att jag på allvar var med i Team foliehatt.
En torsdag i slutet av februari var jag hos min tåliga terapeut och berättade om mina prepperåtgärder, den förlamande ångesten och alla mina worst-case scenarios. Hon skrattade milt och kärleksfullt och för ovanlighetens skull lämnade hon ett tvärsäkert utlåtande. Jag behövde inte oroa mig. Ansvariga myndigheter var beredda och sjukvården hade rutiner och metoder. Corona skulle inte spridas i Sverige och jag skulle inte få corona. Hon var bergsäker. Jag minns att jag snyftade fram att jag hoppades att hon hade rätt. Och det hade hon ju, på sätt och vis. För samhället finns kvar än så länge även om det varit skit och katastrof och död för många, många människor i Sverige och världen. Den totala zombieapokalypsen har inte kommit än, men det känns fortfarande som att vi bara är halvvägs genom skräckfilmen. Så jag hade lite rätt. Och hon hade lite rätt. Men Folkhälsomyndigheten - den hade fan mycket FEL.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar