fredag 26 maj 2017

Dejt nr 5 (Maratonmannen)

Tänk er en solig fredag. Rättelse: tänk er den första soliga fredagen efter en evigt grå och kall vår. Platsen är Nytorget. Klockan är 17. Tid för aw. I mitt fall tid för Tinderdejt nr 5. Det har verkat tämligen lovande hitintills. Han har skrivit att jag verkar så naturlig och söt. Och att han vill prata om sådant som betyder något. Nu när vi sitter där börjar det gå upp för mig att det som betyder något i hans fall är väderförhållandena under de tolv senaste årens maratonlopp. 

Vi dricker grönt te. Som jag betalat. Om någon undrar hur länge man kan suga på en kopp grönt te en solig fredag efter jobbet kan jag meddela att det är cirka två timmar. 

Han har en lite för stor grön kavaj som matchar hans val av dryck. Jag konstaterar i mitt inre att han litegrann ser ut som Mr Bean. Jag är lika lång som han, och helt klart tyngre. Eventuellt försöker han tråka ihjäl mig så att jag inte ska uppleva det som så traumatiskt att han inte är intresserad. 

Jag hör till min förfäran att jag ställer lite frågor om maratonlopp (bästa? sämsta?). Samtidigt glider blicken till höger där det sitter två donnor i 25-årsåldern med varsitt vinglas (jag.vill.ha.vin). De pratar inte alls. De jobbar hårt på att få till den perfekta selfien. De lyckas lagom till när min dejt berättat klart om loppet 2012.

När vi skiljs åt vet han inte mer om mig än han gjorde före dejten. "Du kan ringa" är hans avskedsord. Jo. Jag kan också fånga en kråka och måla den rosa. Äta rå kyckling. Lära mig joddla. Jag förstår bara inte vad poängen skulle vara. 

Jag går hem och äter glass och ser "Under belägring" med Steven Seagal. Dålig dejt. Helt ok fredag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar