söndag 31 december 2017

Oförmågan att flirta (Saga och jag del 2)

Årets näst sista kväll har barnen åkt hem till A och lämnat en öronbedövade tystnad efter sig. Det är kaos i hela lägenheten och 70 procent beror på att jag stökat till. Resterande 30 procent beror på att jag inte tjatat på barnen när de har stökat till.

Det tar emot att skriva orden "barnledig" och "barnfri". Det är fel ord. För helst vill jag ju bo med dem hela tiden, i en fin och härlig kärnfamilj. Men jag gör som de flesta andra varannanveckas-föräldrar och försöker helt enkelt Gilla Läget, med hyfsat resultat. Om man bortser från det där med kärleksrelationer då.

Efter att jag lämnade barnen gick jag till Intersport och prövade träningskläder på rea. Jag köpte en långärmad mörkblå tröja som är perfekt på yinyogapass. I teorin. För varenda valk syns igenom, till och med några födelsemärken. Jag hade lika gärna kunnat vira in mig i kasslernät. Men det där är min måltröja. Jag kanske inte ser klok ut i den nu, men vänta några månader. För det kommande året SKA jag ta bättre hand om min hälsa och en trevlig bieffekt kommer vara att kasslerlooken försvinner. Och då är jag säker på att jag och tröjan kommer att gilla varandra. För jag riktigt, riktigt trött på att ha en niocentimetersnavel. För övrigt är det rätt så mörkt i yinyogasalen.

Så ... jag sitter framför tv:n och slötittar på Dödligt Vapen och swipar på Tinder. Jag bestämmer mig för att faktiskt skriva om jag matchar med någon. Jag matchar med tre. En av dem ser hyfsat snygg och snäll ut. Han har bara skrivit ett ord i sin presentation och det är "happy". Vilken trevlig egenskap. Jag skriver att jag också är det, happy alltså. Detta förefaller glädja honom. "va bra" skriver han, "vart är du?" Och jag meddelar att jag bor på Kungsholmen. Jag frågar om han är redo för 2018 och han svarar att han är helt klar med 2017. Här kan man ana ett mörkare stråk, att han inte är så himla happy trots allt. Jag skriver att även jag är färdig med 2017. "Så ska vi bli tillsammans :)" blir svaret.

Alltså ... här vet jag inte vad jag ska skriva. Är det en fråga? Eller stavade han fel på en profetia och menade DÅ ska vi bli tillsammans? Men vi är ju färdiga med 2017? Ja, den uppmärksamme läsaren börjar kanske ana ett problem här. Och någonstans vet jag att det är själva tonen som är det viktiga här. Tonen, som ska föreställa lite flirtig. Men det är liksom för dumt. Att han inte orkar skriva korrekta meningar är en sak, men det här är ju typ på grottmannagrymtningars nivå. Jag skriver att jag inte riktigt hänger med i hans logik och funderar länge på om jag ska lägga till "men det låter bra". Fast jag klarar det inte. För det är för DUMT.  Jag lägger till en emoji iallafall, den som ser lite listigt flirtig ut (i mina ögon alltså, förmodligen betyder den något helt annat). Svaret blir "Hepp".

Hepp?

Hepp som i "nähepp" eller som i "cirkuskonsthepp" eller ett helt annat jävla "hepp"? Men jag gör ett försök och frågar vad han är, förutom happy? Svaret är tyst. Jättetyst. Så jag raderar honom när jag går och lägger mig några timmar senare, långt efter att Danny och Mel har fångat sina skurkar. Jag borde ha skrivit "tihi" tänker jag. Jag borde ha sänkt mig till hans nivå och sett om det fanns något bortom hans blaséflirt.

Match nummer två har skrivit rätt så roligt i sin presentation. Att han gillar vardagliga och nördiga tjejer men alltid hamnar i gravt dysfunktionella relationer och han välkomnar ett trendbrott. Vi skriver lite fram och tillbaka. Jag får två "det låter intressant :)" i rad. Och sedan raderar han mig. Ironin är tydligen det sista som lämnar 2017.

Jag har inte så stort hopp om match tre heller. Han vill träffa någon allmänbildad tjej som kan kommunicera och inte är ett sportpsycho. Två av tre tänker jag och skriver något skämtsamt rörande definitionen av allmänbildad.

Ok ... så vi sammanfattar kvällen. Jag matchade med tre snubbar. Jag kände mig social och utåtriktad. Intentionen var att flirta. Den första blev jag provocerad av, den andra skrev jag om jobb med och den tredje försöker jag charma med definitioner av allmänbildad. Hjälp. Det är fan fel på mig.

En vild gissning är att jag är bättre på att köra bil än att flirta. Och då har jag räknat med det faktum att jag aldrig ens suttit bakom en ratt i förarsätet.

När jag vaknar på årets sista dag är det konferens igen. Libidon och Hjärtat har teamat ihop sig och försöker göra myteri. Libidon påpekar att det är väldgt länge sedan hon fick dansa macarena. Hjärtat blänger anklagande på Hjärnan som försöker försvara sig. "Kom igen, det hade ALDRIG blivit något med någon av de där tre ändå. Jag gjorde oss en tjänst. Håll med nu, Magkänslan."

Men Magkänslan brummar till. "De har faktiskt en poäng", säger den. "Minns du den där midsommarkvällen på skärgårdsön när du och en trevlig singelkille skulle sova i samma rum? Och han sade att han hoppades att du inte skulle bli störd om han snarkade. Minns du vad du svarade?"

Hjärnan försvarar sig frenetiskt: "Men hallå, det var ju ett SKÄMT! Jag trodde att han skulle tycka det var en kvick kommentar." Magkänslan ger sig inte: "vad sade du?"

Hjärnan börjar ryka lite, och skammens rosor visar sig på kinderna. "Eh. Jag svarade att jag hoppades att han inte skulle bli störd om jag fes."  (<-- japp. Det sade jag).

Libidon, Magkänslan och Hjärtat ger Hjärnan en gemensam styrkekram.
- Du är bara rädd, säger Libidon,
- Vi kommer alltid behöva dig, tillägger Hjärtat.
- Men kanske inte när vi chattar på Tinder konstaterar Magkänslan.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar